• Vätterhem
« Tillbaka till boendeområde

Öxnehaga 50 år

Jubilar med kraft, glädje och stolthet

Renovering och utveckling | Öxnehaga | 2021-09-20

Året är 1965. Det råder bostadsbrist i Sverige: riksdagen beslutar att en miljon hem skall byggas under tio år. Ordet »miljonprogrammet« föds. I Huskvarna dåvarande stad har man länge funderat på höjderna upp mot Bondberget, när 60-tal övergår till 70-tal är bygget igång. Öxnehaga blir en del av miljonprogrammet. Redan 1971, den 1 augusti, flyttar de första hyresgästerna in på Hästhagsgatan. Alltså för ett halvsekel sedan just i år.

Samtidigt som de första husen på Öxnehaga byggdes bildades den nya storkommunen Jönköping. Tre städer, en köping, ett antal andra tätorter och en stor landsbygd runt södra Vättern fördes samman och blev Sveriges åttonde största kommun. Öxnehaga blev direkt en succé. Det var kö på runt 1 000 bostadssökande till området de första åren. Anledningarna var flera. Utsikt över Vättern från de flesta lägenheter var en. Närheten till Bondbergets vackra natur en annan. Sedan byggdes husen inte särskilt höga, två eller tre våningar. Trafiken leddes mellan kvarteren, gång- och cykelvägar anlades i nord-sydlig riktning med tunnlar under gatorna. Det byggdes också småhus i området – både hyreshus och privat ägda alltså. Tanken var tydlig (men sades kanske inte direkt ut): det skulle inte bli något nytt Råslätt som byggdes några år tidigare.

Samtidigt fanns likheter med Råslätt. Snabb, industriell byggnation, det mesta prefabricerat. Minutplanering och järnvägsräls som lades ut mellan huskropparna. Syftet med miljonprogrammet var inte bara att få fram nya bostäder, de skulle också vara både billiga och bekväma. Riksbyggen fick ansvaret och BPA stod för själva bygget, kanske inte helt förvånande med tanke på socialdemokratins traditionellt starka ställning i gamla Huskvarna stad: båda företagen med klara kopplingar till arbetarrörelsen.

Pulka i trappan
Kanske var det nya Öxnehaga »höjden av trivsel« som sloganen lyder idag? Eller också inte, för om det går snabbt kan det också gå galet. Tyvärr gjorde det just det i Öxnehagas fall. Lägenheterna visade sig vara mycket lyhörda, de platta taken höll inte tätt och idén friliggande trapphus i någon slags plåtcylindrar var ingen höjdare.

Politikerna hade ställt kritiska frågor: kommer detta att fungera? Men byggfolkets experter lugnade. Man hade med hjälp av tekniker på Chalmers i Göteborg testat trapphusen i vindtunnlar och några problem var det då inte lovade man. Felaktigt. Under en snörik vinter på 70-talet kunde barnen åka pulka ner genom trapphusen! Vad iskall nordan över Vättern kunde ställa till med hade Chalmersfolket inte tänkt på …

Därmed försvann kön till Öxnehaga. Området fick dåligt rykte. Att det blev lågkonjunktur i Sverige efter 50- och 60-talets rekordår gjorde inte saken bättre. Klassiska Huskvarnaföretag som klädtillverkaren Junex och borstfabriken försvann. Husqvarna AB avstod de tomter man tidigare skaffat sig på området. Hela den nya storkommunens befolkningstillväxt stagnerade för att så småningom övergå till en minskning. Plötsligt stod 400 lägenheter tomma på Öxnehaga.

”Öxnehaga - Höjden av trivsel"

Yxenhaga
Namnet Öxnehaga kommer från oxhagarna i branten upp mot Bondberget. Eller »Yxenhaga« från början, hagar där oxarna betade. Redan på 1300-talet finns namnet belagt. Även idag säger en del just »Yxenhaga« eller »Öxenhaga«. Också gatorna i området har ju namn som slutar på »-haga«.

Ett bostadsområde behövde förstås service. Oxhagsskolan invigdes i början av 70-talet, samtidigt som en provisorisk Konsumbutik öppnades i närheten. I mitten av årtiondet byggdes Öxnehaga centrum som utvidgades steg för steg. Det blev två livsmedelsaffärer (just mataffärsfrågan har varit en källa till mycket diskussion; det har inte varit helt lätt att driva en sådan på området), bank, post (drevs en tid av biblioteket), apotek, ännu en skola, kyrka, fritidsgård, bibliotek, idrottsplats (där Puls Arena idag finns) och till sist vårdcentral. Förskolor tillkommer. Och äldreboenden. I början av 70-talet stod också nya Öxnegården klar (den gamla användes som byggkontor) och blev som en entré till Bondbergsreservatet.

Byggdes två gånger …
Ungefär tio år efter första spadtaget var Öxnehaga färdigbyggt. Runt 1 300 hyreslägenheter och cirka 500 småhus hade det då blivit. Eller färdigbyggt var det nu inte, det hade ju upptäckts brister i husen. I mitten av 80-talet påbörjades en totalrenovering av området som skulle pågå in på 90-talet. Rent byggfusk avslöjades. De platta taken ersattes av sadeltak. Trapphusen byggdes in (pulkaepoken var därmed definitivt över). Nu byggdes också höghuset vid centrum. Under en 20-årsperiod kan man säga att Öxnehaga byggdes två gånger. Den andra dyrare än den första.

Men trots jättesatsningen stod fortfarande flera hundra lägenheter tomma. 1990-talet började ju med en ny ekonomisk kris, värre än den på 70-talet. Öxnehagahem – det bolag som skötte uthyrningen – blödde. Vad göra?

Vätterhem tar över
Kent Sandén, då vd för Vätterhem, hade blivit lovad av kommunledning att han skulle slippa bekymra sig för Öxnehaga. Nu var det 1999, millenniets sista år, och samma kommunledning hade kommit på andra tankar. Sandén kallades till blixtmöte med kommunstyrelsens ordförande Åke Johansson som undrade om Vätterhem ändå inte…? Det blev ett par månader av diskussion. I Vätterhems 75-årsbok berättar Kent Sandén:

»Det var fredag eftermiddag. Jag samlade hela personalstyrkan på kontoret i korridoren och lämnade beskedet:
›Vi skall ta över Öxnehaga!‹ Det blev dödstyst. Till sist tog en äldre kvinnlig medarbetare ordet: ›att de tror att vi skall klara det, måste vi väl ta som en komplimang‹. Det förlöste allt. Redan första veckan hyrde vi ut mellan 40 och 50 lägenheter på Öxnehaga.«

Åke Johansson minns förstås också – som få har det gamle C-kommunalrådet sparat handlingar och tidningsklipp. I samma jubileumsbok kommenterar han:
»Det fanns samordningsvinster. Genom att Vätterhem tog över skulle det bli en nystart för Öxnehaga. Vätterhem stod för kunnande och företaget var bra på marknadsföring. Vätterhems goda rykte var ett viktigt skäl till att vi ville ha företaget som ägare.«

Men mångmiljonaffären fick kritik. Det fanns de som ansåg att kommunen slösade med skattepengar. Vore inte en konkurs bättre? Kanske rivning? Åke Johansson har hela tiden med kraft slagit ifrån sig kritiken.

Öxnehagadagen
Idag finns det inga tomma lägenheter på Öxnehaga. Det är kö igen. Och nybyggen sker på området. Samtidigt vore det fel att säga att allt är frid och fröjd. Självklart finns det många utmaningar. Men – precis som på Vätterhems andra områden – finns goda motkrafter. Kommunen genom skolorna, biblioteket, fritidsgården Forum, socialtjänsten samt Vätterhem och föreningslivet (Hyresgästföreningen, Svenska kyrkan, IFK Öxnehaga och Friluftsfrämjandet som driver Öxnegården kan nämnas).

Enskilda eldsjälar som Seyde Aslan spelar viktiga roller. Öxnehaga är också en del av Biosfärområde Östra Vätterbranterna (utsett av FN-organet Unesco). Även de har engagerat sig i Öxnehaga. Tydligast visas nog kraften, glädjen och stoltheten över Öxnehaga under den årliga Öxnehagadagen – då också Årets Öxnehagabo utses.

Idag bor runt 3 000 hyresgäster på Öxnehaga. Och Vätterhem bygger och planerar nya hus.

Tack för ditt bidrag!

Hjälpte information på den här sidan dig?

Vätterhem loading