• Vätterhem

Österängen har lärt mig att ta tillvara på möjligheterna som ges

Områdesnytt | Österängen | 2016-11-10

– Våga gå på din plan A. En plan B är aldrig din egen, det är någon annan som tycker att du ska göra si eller så. Strunta i det. Gå på det du vill. Det är i längden det enda sättet för att hitta engagemanget och viljan. Dona Hariri vet, hon har kämpat mot fördomar från den dagen hon bestämde sig för att bli jurist. Nyligen belönades hon med priset »Årets Prestation« av Vätterhem Österängen för sitt initiativ »Jurister på Stockholms central«.

Dona Hariri kom som 3-åring till Sverige som flykting. Först till Piteå innan hon som nioåring flyttade till Österängen med sin familj.
– Här gick jag i skola, kyrkan, sporthallen. Det här är mitt område. Att då få stå här bland släkt och vänner och ta emot en sådan här utmärkelse är verkligen stort. Österängen har på så många sätt format mig så det känns väldigt symboliskt – som om cirkeln sluts, säger hon.

Lagboken födde en dröm
Uppväxten på Österängen beskriver hon som tuff men varm.
– Jag fick tidigt lära mig att stå upp för mig själv och andra. Hävda mina och andras rättigheter. Här fanns absolut en hård miljö. Men den balanserades också av en kärlek och trygghet från familj och vänner. Så jag känner mig alltid välkommen till Österängen. Det är hemma på riktigt.
Donas väg till juristjobbet inleddes tidigt.
– Från det att jag blev medveten någon gång i 10-årsåldern om att det fanns en lagbok som på något sätt definierar rätt och fel fascinerade det mig. Känslan att kunna hjälpa andra att hävda sin rätt och förhålla sig till lagen.

Juridik för alla
Donas inriktning var dock inte glasklar för alla i hennes omgivning.
– Jag fick ofta höra att jag skulle ha en plan B. Varför då? undrade jag. Så jag höll fast vid min plan, min dröm. Och det är jag glad för idag.
En viktig inriktning för Dona som jurist är att göra juridiken tillgänglig för alla. Ett driv som bland annat inneburit programledaruppdrag på SVT:s juridikprogram Justitia.
– Jag vill dela med mig av det jag kan. Att använda juridiken som ett demokratiskt verktyg.
En inriktning som såklart också är grunden till initiativet »Jurister på Stockholms central«.
– När flyktingströmmen blev extraordinär såg jag behovet. Resurser för kläder, mat och sjukvård slöt upp. Men vem skulle hjälpa alla dessa människor med juridiska frågor som uppstår när man kommer till ett nytt land?

220 dagar
Svaret var Dona. Och andra jurister och framförallt juriststudenter som successivt anslöt sig.
– Jag satte upp en Facebooksida och så var vi igång. Ganska snabbt var vi över 650 medlemmar. Jag lovade mig själv att vara kvar så många dagar som det krävdes, så länge som jag behövdes. Det blev 220 dagar med start 4 september 2015.
I den utsatta situationen som de nyanlända flyktingarna befinner sig i kom många av samtalen att handla om mer än juridik.
– Givetvis kunde jag identifiera mig med de här människorna. Hur det är att komma till ett nytt land, en ny kultur. Det handlade verkligen om att kavla upp ärmarna. Ena stunden höll du ett spädbarn i dina armar, nästa hjälpte du någon med juridiska frågor, kontakt med myndigheter med mera. Kraften hämtade jag från hur civilsamhället Sverige slöt upp i det här utsatta läget. Ett Sverige som gjorde mig glad och stolt.

Hitta glädjen
Förutom priset för årets prestation har hon för sitt initiativ även tilldelats IM-priset (Individuell Människohjälp) 2016 samt Blanda Varandrastipendiet (ett pris för integration och mångfald).
– Priser i all ära, det viktigaste är att jag kan inspirera andra att ta plats, och göra sin röst hörd. Samt att kombinera det med att vara lyhörd – lyssnar du blir du också lyssnad på, säger hon, funderar en stund och lägger till; – Sedan måste du tycka att det du gör är kul. Det måste ovillkorligen vara roligt. Stämmer det in på din dröm. Kör! Då behöver du inte den där planen B. Kommer möjligheten så ta chansen, ta tillvara på tillfället. Det och mycket annat har min uppväxt på Österängen lärt mig.

@DonaHariri på twitter: 

» Jag stod i mitten av grupper på 30 pers. Ibland fler. Försökte svara på alla frågor. Ibland hann jag inte börja innan nästa fråga ställdes.«
» Jag minns allt. Ansikten. Kroppsrörelser. Blickar. Av 500 personer. Som satt sin fot på svensk mark för första gången. Ensamma. Livrädda.«
» Jag var förvånad över att jag hamnade i chock. Jag kunde ju detta. Jag har själv flytt och jag har jobbat med och i krigsdrabbade områden.«
» Men detta var något annat. Människor precis som jag 1991. På samma plats som jag 1991. De flydde. Fortfarande. Och där stod jag 2016.«

David Söderlind, Concret Reklam AB - Vätterhem

Skrivet av: David Söderlind, Concret Reklam AB

Tack för ditt bidrag!

Hjälpte information på den här sidan dig?

Vätterhem loading