• Vätterhem

Det fanns bara ett mål: överleva

Evenemang | Öxnehaga | 2015-10-28

En stor hink nedsänkt i latrinbåset och ett förfalskat pass räddade honom undan en säker död. Idag har Tobias Rawet vigt sitt liv åt att berätta om sina upplevelser från förintelsen. -Håller jag tyst får förnekarna rätt. Sänk inte era blickar. Öppna era ögon. Arbeta för jämlikhet och tolerans, mot rasism och främlingsfientlighet. Som en del av Forumungdomarnas Auschwitzprojekt som vi skrev om i förra numret föreläste han nyligen på Öxnehaga Bibliotek.

När den tyska armén invaderade Lodz i Polen 1939 var Tobias Rawet tre och ett halvt år gammal. Ett par år senare hade ett stort getto inrättats, med egen valuta och med stängda gränser i staden. Och då började razziorna.
– Alla barn under 10 år, alla äldre över 65 år och alla sjuka samlades ihop och skjutsades iväg med lastbilar. De återkom aldrig.
Razziorna tog del för del av gettot. När Tobias faster gråtandes kom springande för att de tagit hennes femårige son Joel såg Tobias föräldrar inga andra råd än att gömma honom.
– Soldaterna närmade sig vårt hus och mamma gömde mig i en stor hink som hon firade ner i latrinen på gården. Det luktade. Det var så mörkt. Jag var så rädd.


Blev fyra år äldre på en natt
Efter några timmar i latrinen flyttades han till vinden i huset där de bodde.
– En madrass på golvet. Ett täcke, en kudde och en spann. Sedan sa pappa, du får stå, sitta och ligga. Men lämna aldrig madrassen. Varje kväll kom mamma eller pappa med mat och vatten. Men resten av tiden satt jag där själv. I en månad och 20 dagar. 6 år gammal. I mörkret. Men så en dag hämtades han äntligen ner. Föräldrarna hade lyckats få tag i ett förfalskat pass som visade att han var 10 år.
– Plötsligt var jag arbetsför. Hade rätt till arbete, lön och ransoneringskort. 6 år egentligen. 10 år enligt passet. Tobias blev springpojke på en fabrik som tillverkade halmskor.


Fångnummer 79295
Razziorna intensifieras i gettot. Från att ha hyst omkring 260 000 människor när gettot var som störst var samma siffra 1944 nere i 1 500 människor. Från 60 000 barn till 65.
-En på tusen av oss barn fick chansen att överleva. Jag hade tur.
Gettot fortsätter tömmas på människor. Tobias far blir en av 300 som skickas till en fabrik i Tyskland för hustillverkning. Familjerna lovas att få följa med. Männen hamnar på ett tåg. Kvinnor och barn på ett annat.
– Det var djurtransportvagnar. Det var trångt. Syrefattigt. Varmt. Hemskt. Många dog under resan. Ändstationen var Ravensbrück ett koncentrationsläger för kvinnor.
– Vi fick marschera in genom en gigantisk dubbelport. Det första som mötte oss var ett enormt berg av kvinnolik. Alla fick klä av sig och rakades. Ett led i det som jag senare läst om som avhumanisering
-att det var lättare att döda någon som inte var människa. De fick fångnummer och ett särskilt kodsystem med färgade trianglar beroende på ursprung och status.
– Jag fick fångnummer 79295. Lägret rymde omkring 30 000 fångar. Var fanns alla andra innan mig?

 

Vatten och potatisskal
Deras nya hem blev barack 22 tillsammans med 1 000 andra fångar. Födan bestod av bröd och soppa gjord på vatten och potatisskal. 75 cm breda britsar utmed väggarna i baracken utgjorde sovplats. I mitten på baracken gick en lång ränna där man förväntades utföra sina behov. På dagarna väntade hårt jobb i skogen.
-1945 vägde min mamma 28 kilo. Vi var levande lik. Om tiden i gettot var svår så var livet i Ravensbrück ett helvete. Men vi hade tur; vi kom till ett arbetsläger och inte ett förintelseläger. Vi hade aldrig klarat selektionen där.

 

»En på tusen av oss barn fick chansen att överleva. Jag hade tur.« »1945 vägde min mamma 28 kilo. Vi var levande lik. Om tiden i gettot var svår så var livet i Ravensbrück ett helvete.«

Ett nytt hem...


Flykten till Sverige 
-En dag blev vi inte väckta. Var fanns våra vakter? Vi hörde artillerield i flera dagar. 26 april 1945 öppnades grindarna av den ryska armén. Kriget är slut. Vi var fria människor. Vi hittade pappa i ett mansläger en bit bort. Efter en lång och besvärlig resa genom ett sönderbombat Tyskland var vi hemma i Lodz. Vi öppnade vår affär igen. Vi hittade en bostad. Vi letade efter våra anhöriga. Förföljningen av judar var dock inte slut. Antisemitismen frodades i det nya, kommunistiska Polen.
-Mina föräldrar insåg att vi måste lämna landet. Pappa hade en stor önskan att träffa sin lillebror som flytt till Sverige. 1948, efter mutor och besvär, får vi utresetillstånd till en två veckors semester till Sverige. Vi får inte ha med något mer än handbagage och vi anländer till Stockholms central. Två veckor skulle bli permanent när vi får främlingspass och blir statslösa. Alla som behövde skydd var välkomna på den tiden.


Tre föreläsningar i veckan
-Du kan vara rik ena dagen. Nästa dag förlora allting. Men det du har lärt dig kan du aldrig förlora. De här orden från min mamma bar jag med mig när jag fick börja skola i Sverige. Jag pluggade. Blev ingenjör. Fick ett bra arbete. Bildade familj med tre barn. Fick jobba utomlands. Men jag pratade aldrig om mina minnen, min bakgrund. Det var för djupa sår som jag inte ville slita upp, berättar Tobias
Tills en dag 1992. Tobias ser på TV. En nynazistisk grupp är på plats på Arlanda för att ta emot den franske historieprofessorn Robert Faurisson.
-Han står i TV och säger att »det här med förintelsen det har aldrig ägt rum. Det är ett judiskt påhitt.« Jag blev så chockad. Hörde jag verkligen rätt? Det betydde alltså att alla som dött aldrig hade existerat? Min kusin Joel aldrig funnits? Min bakgrund, mina upplevelser, mina sår var påhitt? Där och då bestämde jag mig för att någon måste berätta sanningen.
Tobias gick i förtidspension och började sina föreläsningar på skolor. I snitt gör han tre föreläsningar i veckan. Och har inga planer på att sluta.
-Jag vill berätta hur det kan gå om antidemokratiska krafter styr vårt samhälle. Det ska aldrig finnas någon tvekan kring att alla människor har samma värde; oavsett religion, hudfärg eller läggning.

David Söderlind, Concret Reklam AB - Vätterhem

Skrivet av: David Söderlind, Concret Reklam AB

Tack för ditt bidrag!

Hjälpte information på den här sidan dig?

Vätterhem loading