• Vätterhem

Daniel har skrivit Råslätts nya soundtrack

Integration | Råslätt | 2021-11-19

– Jag är färdig med gangsterrap. Jag vill visa att det går att rappa om kärlek, gemenskap, religion eller andra saker. Man behöver inte hylla våld och droger med musiken även om det är en verklighet i livet. Man måste förstå att musiken man gör påverkar lyssnaren, på gott och ont. Orden är Daniel »Siamak« Heidaris. I slutet av sommaren släppte han videon till sin låt »1991«. En kärleksfull och varm hyllning till Råslätt. Vi i Vätterhem träffar honom en tidig höstmorgon när Råslätt vaknar.

Oavsett vem du har pratat med på Råslätt den senaste månaden har samtalet på något sätt landat i; »har du hört låten om Råslätt, han som rappar om Råslätt. Den är fantastisk.«

– Ja, det är kul att så många gillar den, för det är verkligen en låt och text som jag står för. Som är jag och min livshistoria, säger Daniel.

Klockan är strax efter 07.00. Daniel dyker upp precis på avtalad tid framför Stadsgårdens entré.
– Jag bor ju egentligen i Huskvarna nu, men jag har sovit hos mina föräldrar på Grästorp i natt. Och gått »skolpromenaden« ner hit som jag gjort tusentals gånger. Det ger massor av minnen; skolan, studion, Stadsgården, säger han.

Fina minnen från Fiskjusegatan
Höstlöven virvlar över torget när vi går bort mot Daniels barndomskvarter.
– Fiskjusegatan 8, lägenheten högst upp. Här bodde jag mina första sex år. Så många fina minnen även om jag i efterhand förstår att det måste varit extremt tufft för mamma och pappa. De tog nämligen hand om våra fem kusiner när deras föräldrar var fast i kriget mellan Iran och Irak. Så jag och min storasyster och fem kusiner i lägenheten. Det var madrasser på golvet i vardagsrummet för att få plats. Men jag älskade det, helt plötsligt hade jag ju sex storasyskon. Hur grymt var inte det liksom. Men mamma och pappa måste kämpat något otroligt liksom mina kusiner som inte hade sina föräldrar här, säger Daniel.

»Vi delar kärlek och sorg där vi bor - respekten är given det är inget man kan sno.«

Musikintresset föddes
När han var sex år gammal gick familjens flyttlass till ett hus på Grästorp.
– Mamma har berättat att jag gråtande sa: »Jag vill inte bo här i Sverige, jag vill flytta tillbaka till Råslätt«, skrattar Daniel.

När det var dags för mellanstadiet några år senare fick han äntligen återse sitt Råslätt på daglig basis igen.
– Jag trivdes jättebra med att »komma tillbaka« till Råslätt. Det var också under mellanstadiet som jag började upptäcka musiken och att det var något som jag själv kunde skapa. Det utvecklades sedan under skolgången och studion på Stadsgården blev en väldigt viktig plats som samlade oss som ville hålla på med musik.

Bröt med det dåliga
Ungdomsåren var dock långt ifrån oproblematiska.
– Jag hamnade tyvärr också i fel sällskap och hamnade i drogspiralen. Den går aldrig åt rätt håll, även om jag trodde att det var rätt för att hantera situationer när jag inte mådde bra.

Vad var det som fick dig att inse att det var fel spår?
– Två månader på häktet, svarar Daniel rakt och ärligt.
– Där bestämde jag mig för att lämna och bryta med allt det dåliga. Ett år på behandlingshem i Göteborg följdes av tre års utlandsjobb som volontär.
– Jag är så tacksam för familj och vänner som fanns för mig där och då. Är det något jag tar med mig från mina tuffa perioder i livet är det att du ska inte hålla det inom dig själv. Våga vara transparent och erkänna för dina nära att du har det tufft. Att du behöver hjälp. Försök inte hålla det inne, inte dämpa det, inte gömma det. Det är när du erkänner dina brister som du faktiskt kan få hjälp.

Musiken som terapi
För ett år sedan flyttade Daniel tillbaka till Jönköping. Med det kom också lusten att skriva musik igen.
– Jag hade pausat musiken i några år, men nu kände jag att jag ville ta tag i det igen. Dels för att jag kände att det var roligt igen. Men också för skrivandet blev som terapi, en ro. Att få ut mina tankar och känslor på ett papper kändes viktigt och relevant igen. Idén till »1991« dök upp.
– Jag har alltid velat göra en hyllningslåt till Råslätt och ge tillbaka till allt det bra som jag fått här. Men det är också en chans att dela med mig av min livshistoria. Jag trivs väldigt bra i alla minnen som Råslätt ger mig. Både de bra och de dåliga. Och kan jag genom min musik på något sätt bidra till att göra området bättre så är ingen gladare än jag.

Varmt och generöst
Han nämner under intervjun (liksom i låten) bland annat Underground och Mix Dancers som viktiga inslag för Råslätt.
– Det finns så mycket som ungdomar är bra på. Dessa aktörer är fantastiska på att hjälpa och lyfta ungdomar. Alla har något som man är bra på, det gäller att hitta och stimulera det innan man förstör skolans fönster eller bränner bilar.
Den sidan av Råslätts goda nätverk vill jag lyfta i låten. Avslutningen på låten tar avstamp i mångfalden och glädjen på Råslätt.
– Det är ju så det är. Varje trappuppgång är en egen värld. Hur häftigt är inte det? Välkomnandet är svårslaget. Så varmt, så generöst. Människorna på Råslätt bjuder på sig själva och det man har. Så innan du snackar skit om Råslätt. Testa att lära känna människor här och du kommer att få uppleva stora saker.

Låten och musikvideon till 1991

Tack för ditt bidrag!

Hjälpte information på den här sidan dig?

Vätterhem loading